 
|
                             |
Intressen / Kompetens. Här nedan kan du läsa om mina olika intresseområden. Visserligen är jag disputerad arkeolog men som du ser inskränker sig inte mina intressen och min kompetens till att enbart gälla arkeologi. Arkeologi. I min avhandling arbetar jag främst med förhistoriskt material, det vill säga från den tid då det i stort sett inte finns något skriftligt källmaterial bevarat. Men jag är även intresserad av historisk arkeologi, inte minst från tidig medeltid men även från det nyligen förgångna (the recent past). Jag har tidigare i stor utsträckning arbetat med frågeställningar på material från Västergötland men är egentligen lika intresserad av alla delar av Skandinavien. Egentligen känner inte min forskning några geografiska gränser. Jag vill gärna se på det förflutna som på en fjärran och delvis outforskad kontinent, befolkad av människor så annorlunda men samtidigt så lika oss själva. Min drivkraft är i mångt och mycket just en nyfikenhet på det annorlunda och främmande, något som inte sällan leder till ett igenkännande av det bekanta, av Människan i tid och rum. Jag är intresserad av religionsarkeologi i allmänhet och grav/kyrkoarkeologi i synnerhet. Jag har i min avhandling arbetat med gravskicket under yngre järnålder och äldre medeltid, se mer här. I framtiden kommer jag i min forskning lägga ytterligare fokus på det tidigkristna gravskicket – ett relativt outforskat område. Jag kommer även att studera de första kristna kyrkorna i Skandinavien – de förromanska kyrkobyggnaderna från 900 och 1000-talen. Popularisering och textproduktion. Jag har nyligen skrivit en populär guideliknande bok, Det medeltida Västergötland. Jag har även svarat på läsarfrågor om arkeologi samt recenserat böcker i tidskriften Populär Historia. Till detta får man lägga att jag även publicerat en större grävningsrapport, Såntorp. Ett grav-fält i Västergötland från förromersk järnålder till tidig medeltid. I samband med detta har jag fått en ganska stor erfarenhet av bok- och textproduktion. Att popularisera arkeologi är spännande men samtidigt svårare än man kanske föreställer sig. Man måste balansera mellan att vara enkel utan att bli ytlig men samtidigt vetenskaplig utan att bli svårtillgänglig. Det handlar framför allt om att förmedla forskning, att göra den begriplig. När jag skriver populärt försöker jag tala med folk och inte till folk så som klassisk folkbildning lätt tenderade att göra. Det finns få klart formulerade regler eller vägledningar i att skriva populärt. Detta är något jag funderar på att utveckla i framtiden med syftet att inspirera humanister i allmänhet och arkeologer i synnerhet till att skriva populärt. Arkeologi och etik. Som en röd tråd i min forskning löper en insikt om att arkeologi inte är en harmlös vetenskap. Världen över används arkeologisk forskning för att legitimera krig och övergrepp som exempelvis etnisk och religiös rensning. Så har det alltid varit, men vi har de senaste 15 åren kunnat se att detta blir allt vanligare i olika konflikter. I Bosnien, Indien, Afghanistan och i Palestina har kulturarvet i sig blivit ett viktigt vapen. Därmed har det även blivit ett legitimt angreppsmål. Nu är detta inte bara något som pågår i avlägsna oroshärdar. Även här i Sverige måste vi vara medvetna om att kulturarvet är en kraft att räkna med. Ofta är det något positivt, något som kan motverka rotlöshet och alienation, men det skulle även här kunna användas till att bokstavligen utesluta människor ur kulturlandskapet. På senare tid har jag sysslat en del med frågor kring arkeologi och etik, inte minst relaterat till humanosteologi. Detta resulterade i en debattartikel i Primitive Tider. Denna och de inlägg som följde på artikeln samt mitt svar på dessa kan du läsa här. Kulturmiljövård. Kulturmiljövård och kulturavsfrågor är, som sagt, oerhört viktiga för människor och det på flera plan. Lika viktigt som kulturarvsturism, ja kanske ännu viktigare, är att människor kan knyta an till sin egen hembygd. Att man med egna ögon kan ”läsa” det landskap man har runt omkring sig i sin vardag. Om man tappar detta och alienation och likgiltighet inför sitt kulturarv breder ut sig tror jag att det i förlängningen kan leda till en likgiltighet inför sina medmänniskor. På senare år har, med all rätt, nya typer av kulturmiljöer uppmärksammats. Men jag tror samtidigt att man inte kan underskatta de känslor människor har för traditionella kulturmiljöer: gravfält, runstenar, oskiftade byar, stengärdesgårdar, mangårdsbyggnader med originalfönster och så vidare. Men att bevara innebär inte att stanna klockan. Kulturlandskapet måste få tillåtas att leva och brukas och patineras och alla tidsåldrar få lämna sina spår. Men att bruka kan också vara att vårda. Vill föreningen som bevarar en 1800-talsindustri putsa och feja sina ångmaskiner till nyskick så skall de få göra det. I andra fall kan det finnas pedagogiska poänger i att vissa miljöer bevaras med sin originalpatina, exempelvis Suntaks gamla kyrka i Västergötland. Det viktiga är att man odogmatiskt kan bedöma varje kulturminnes unika förutsättningar att bli en del av ett levande kulturlandskap. |
Kontakta mig. Bostad: Godhemsgatan 58A, 414 68 Göteborg. Telefon: 031-12 73 87. Mobil: 0706-12 73 87. Kontaktformulär: Skicka iväg ett meddelande till mig direkt genom att använda dig utav kontaktformuläret här nedanför... |
Webbplatsen är skapad och producerad av Jimmy Oh • © Allt material på www.theliander.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. • Gå till sidans topp!
